Vitmossan. Examination utomhusundervisning - Mossor i skogen

 Vitmossan: Jessica Åkesson, Cecilia Skoglund, Halimo Mudey, Delia Ionescu och Mirjam Lidén-Larsson.

Examination utomhusundervisning - Mossor i skogen

Innehåll: Genom sagoberättande och att utforska tillsammans med barnen hoppas vi kunna ge barnen en förståelse för cypressflätan och björnmossan. Barnen får också möjlighet att utforska med flera olika sinnen i mossans naturliga miljö. 

Material: Triangel, kläder som gestaltar mossorna,l eksak med fågelsång, luppar, vitduk, sprayflaska och regntrumma. 

Arbetssätt: Estetiskt arbetssätt, med en saga.

Åldersgrupp: 5 år. 

Konkretiserade lärandeobjekt. 

Barnen ska lära sig att:

• Mossor bor på olika ställen, träd och mark. 

• Att det finns olika mossor. Cypressfläta och Björnmossa

Utförande. 

Uppstart: Vi samlar gruppen med att ringa i triangel och sätter oss i en ring. Sedan berättar vi en saga om två stycken mossor, cypressflätan och björnmossan. Enligt Läroplan för förskolan (lpfö18, 2025. s. 15) så ska varje förskollärare ansvara för att barnen ska få en förståelse för naturvetenskap och i detta fall växter, vilket vi vill ge barnen möjlighet till genom denna undervisning. 

Mellan: Efter sagan så delar vi upp i två grupper genom att ge siffror 1 och 2. Barnen får hålla upp så många fingrar som den siffra de får för att de ska komma ihåg. Vi har redan plockat mossa som de får när de ska undersöka på en vit duk med luppar och olika sinnen.  Barnen får även möjlighet att känna, känns mossorna olika? Vi undersöker tillsammans. 

Avslut: Samlar ihop alla igen genom att ringa i triangeln. Vi sätter oss i ring igen. Som avslut ställer vi frågor, är det någon som finns vart mossorna bodde på för olika ställen? Bodde de på samma ställe? Såg de likadana ut, eller fanns det något som skiljde dem åt? Vi upprepar våra rörelser som vi använde under sagan för att befästa namnen kroppsligt.

Att främja barns relation till naturen 

Att främja barns relation till naturen är viktigt eftersom barn behöver få möjlighet att möta och uppleva naturen för att kunna skapa en relation till den. Genom att vara ute i naturen tillsammans med andra får barn möjlighet att undersöka, upptäcka och känna trygghet i olika miljöer. Att återkomma till samma plats kan bidra till att barnen blir mer bekanta med omgivningen och trygga där. Magntorn & Magntorn (2004, s. 105–106) lyfter att det människan känner till också är något hon lättare utvecklar respekt och omsorg för. Man får även en förståelse över hur naturen ändrar över tid. Helldén (2015, s.235) menar att barns upplevelser och erfarenheter är betydelsefulla för deras utveckling av naturvetenskaplig förståelse. Genom att samtala om det barnen ser och erfar i naturen kan pedagoger hjälpa barnen att utveckla förståelse för olika naturvetenskapliga fenomen. 

Även Hasslöf (2021, s. 2) lyfter betydelsen av förstahandsupplevelser i naturen. Genom direkta möten med djur, växter och olika miljöer kan barn utveckla en relation till utomhusmiljön och känna nyfikenhet inför naturen. Att främja barns relation till naturen är viktigt eftersom det kan bidra till trygghet, nyfikenhet och förståelse för natur och miljö. Genom positiva erfarenheter av naturen kan barn utveckla ett intresse för naturvetenskap och samtidigt skapa omsorg och ansvar för miljön, vilket är betydelsefullt ur ett hållbarhetsperspektiv. Helldén (2015, s.236) betonar också att barn har olika erfarenheter av naturen hemifrån, vilket gör det viktigt att förskolan erbjuder naturmöten för att utjämna skillnader mellan barn. Barn behöver dessutom få utforska i sitt eget tempo samtidigt som pedagogen har ett tydligt lärandeobjekt som riktar uppmärksamheten mot naturvetenskapliga fenomen. Förskolan har därför en viktig roll i att ge alla barn möjlighet att möta och utforska naturen regelbundet.

Referenslista - 

Hasslöf, H. (2021). Platsens betydelse – utomhuspedagogik som naturmöten. Skolverket. 

Helldén, G., Karlefors, I., Högström, P., Jonsson, G., & Vikström, A. (2015). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskap i didaktisk belysning. Liber. 

Läroplan för förskolan: Lpfö 18: reviderad 2025. (2025, 3:e uppl. s. 15). 

Magntorn, O., & Magntorn, K. (2004). Artkunskap – en väg till djupare ekologisk förståelse. I I. Lundegård, P.-O. Wickman, & A. Wohlin (Red.), Utomhusdidaktik. (s. 97-117). Studentlitteratur. (s. 105-106)

Sagan

Det var en gång två små mossor som bodde i en stor, grön skog.

Den ena mossan hette Cypressfläta. Hon bodde på ett träd. Där kunde hon känna vinden kittla sina små blad och höra fåglarna sjunga varje morgon.

Den andra mossan hette Björnmossa. Hon bodde nere på marken, mellan stenar och pinnar. När cypressflätan tittade på henne uppifrån såg hon att det såg ut som små gröna stjärnor.

• Björnmossa? Vilket konstigt namn, du ser inte alls ut som en björn. Varför heter du det? 

• Jo, för björnar tycker om att sova på mig när de är trötta. Men varför heter du cypressfläta? För du ser inte alls ut som en fläta. 

• Jo, för att när man klappar på mig så känns det väldigt mjukt.

Fast mossorna bodde på olika ställen blev de vänner.

Varje dag ropade de till varandra.

• Hallå där uppe i trädet! ropade björnmossan.

• Hallå där nere på marken! svarade cypressflätan glatt.

En kväll blev skogen väldigt mörk. Det började blåsa och regna mycket.

Wooooosh!

Grenarna skakade och löven flög omkring.

Plötsligt hörde Björnmossan ett litet pip.

• Hjälp! Jag är rädd! ropade cypressflätan från trädet.

Björnmossan blev orolig.

• Var inte rädd! Jag är här! Säger björnmossan

Men hur skulle hon kunna hjälpa sin vän? Hon kunde ju inte klättra upp i trädet.

Då fick Björnmossan en idé.

• Små stjärnblad, hjälp mig nu! viskade björnmossan.

Regndropparna började glittra på hennes små stjärnor så att hela marken lyste grönt i mörkret. Cypressflätan såg ljuset långt där nere.

• Åh! Där är du! sa cyrpressflätan.

Nu kändes skogen inte lika mörk längre. Snart slutade vinden att blåsa. Månen tittade fram mellan träden.

• Tack för att du hjälpte mig

• Vänner hjälper varandra

Sa cypressflätan och björnmossan till varandra.

Och sedan somnade de båda två i den tysta skogen,  den ena i trädet och den andra på marken. Och där bodde de fortfarande, två olika mossor på två olika platser, men ändå nära vänner.

SNIPP SNAPP SNUT SÅ VAR SAGAN SLUT